Här finns referat från äldre träffar
under respektive årtal
2017, 2016, 2015, 2014, 2013,
Jubelåret 2012, 2011, 2010
Här nedan kommer referat från
träffar under 2018
Dala Gilles julfest 4 december 2018
Visst är det härligt med traditioner?
Vi kom in från mörkret, kylan och snålblåsten till ljuset, värmen och doften av glögg, som Margareta och Roy serverade
i foaje´n. Birgitta hälsade alla välkomna innan det var dags att gå in och ta våra vanliga platser runt långborden –
bredvid respektive eller bästa vännen – trodde vi!
Här överraskade vår gillesvärd Ollas Ann-Mari med en ”kupp”. Vi fick under sång och musik promenera runt i salen och
först efter flera varv och kavaljersbyten slå oss ner med en ny bordsgranne. Det blev många skratt och en uppsluppen stämning från början.
Upplivade till kropp och själ löste vi Ann-Maris ”klurigheter” med lätthet. Ibland är det roligt med nya traditioner…..också ?!
Så var det dags att avnjuta årets jullandgång med mycket gott på och senare fick vi kaffe, pepparkaka, skumtomte och clementin.
Hela kvällen inramades av sång och musik. Paret Gillbro underhöll med folkmusik från Södra Dalarna och norra Halland på
nyckelharpa och fiol. Rosa, Ulla och Ollas Ann-Mari spelade ukulele och vi sjöng alla med i de kända julsångena.
Ordförande Åke höll jultal och tackade bl.a. styrelsen för det gedigna arbete de lägger ner på våra träffar.
Till sist läste Ulla Svensson med bravur ”Tomten” av V. Rydberg – en kär tradition, som vi verkligen inte vill undvara.
Den ger ett sådant fint perspektiv på våra liv.
God Jul och Gott Nytt År
Önskas alla från Dala Gille
Text: Kerstin Öjerskog
Bilder: Birgitta Edgren
Frimurarehuset
ett av Göteborgs ståtligaste byggnadminnen
Femtiotalet medlemmar i Dala Gille besökte huset den 15 november och guidades runt av Gillis Edman, som själv är
frimurare – tillika en gudabenådad talare.
Huset till den första frimurarlogen i Göteborg stod klart 1807, men brann 1820. Det återuppbyggdes,
och fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad 1918.
Den första frimurarlogen bildades på 1750-talet och hade stark anknytning till Ostindiska Kompaniet.
Logen växte snabbt och fick många betydelsefulla medlemmar. Sveriges konung är sedan länge högste beskyddare.
Antalet medlemmar är i dag cirka 15 000 i Sverige, men medlemskadern har varit
större. Möjligen har sekulariseringen i samhället påverkat – för att bli medlem
ska man nämligen vara man, kristen, ha ett gott anseende och ha fyllt 24 år.
Men vi påtvingar ingen medlem någon trosuppfattning, konstaterar Gillis Edman. Vi har alltid engagerat oss för
stöd åt barn och gamla. Syftet är också att vidga medlemmarnas horisont mot en rikare tankevärld. Dessutom har vi
mycket trevligt tillsammans.
Frimurarna skänker årligen ca 50 miljoner till forskning och stipendier. Pengarna kommer från donationer till fonder
och stiftelser som frimurarna förfogar över.
De vackra salarna i Frimurarhuset kan även utnyttjas som festlokaler när inte
Frimurarna själva har sina sammankomster. På hemsidan kan man göra en ansökan med en bra motivering och kanske
bli godkänd som hyresgäst. Mat och dryck kan man få via restaurangen Golden Days som ligger i bottenvåningen.
Den vackraste salen är nog pelarsalen, som dekorerats med en magnifik plafondmålning av Louis Jean Desprez och
antikiserade dörröversstycken i relief av Gioacchino Frulli. Här har Kristina Nilsson framträtt,
liksom även Bedrich Smetana.
Tyvärr hade Dala Gille glömt att lämna en bra motivering till varför vi skulle
äta lunch i Pelarsalen. Vi fick i stället styra kosan till restaurang Golden Days
på nedre planet. Men vi behövde inte gå hungriga därifrån.
Text: Margareta Eriksson
Bilder: Ingvar Ericsson och Janne Ekman
Bullbak och kåseri på kanelbullens dag
Operasångaren och guiden Rolf Nilsson var dragplåstret när Dala Gille hade
Höstmöte i Masthuggets Hus den 4 oktober.
Rolf Nilsson har arbetat som guide på GöteborgsOperan ända sedan han gick i pension vid 55 års ålder.
I år fyller han 80, men har inga planer på att sluta arbeta. Hans kalender är fulltecknad, för när han
inte guidar reser han runt och kåserar om sitt liv ”från bönehus till operahus”.
Den mycket roade publiken fick ta del av hans vedermödor när det gällde att skaffa sig försörjning allt ifrån
sångföreställningar i kyrkoförsamlingen i Sölvesborg i barndomen via en ekonomutbildning som han inte alls
tyckte sig lämpad för, till sångutbildning i Göteborg och anställning på Stora Teatern.
Otaliga är de operetter och operor och föreställningar för barn som han medverkat i under årens lopp.
En av höjdpunkterna i Rolf Nilssons karriär som guide på GöteborgsOperan var när han fick
Göteborg stads kulturstipendium för några år sedan.
Av kommentarerna att döma var det ett mycket uppskattat framträdande även hos Dala Gille.
"Honom kan man lyssna till hur många gånger som helst", tyckte man.
Kvällen avslutades med kaffe och kanelbullar innan var och en gick hem till sitt och Rolf till sin
fyrbente vän Ernst.
Text: Margareta Eriksson
Den entusiastiske Rolf
Kvällsrundtur i Göteborgs skärgård
Onsdagen den 29 augusti äntrade ca 40 dalagillare Ångaren Bohuslän för en kvällstur på böljan den blå.
Ångaren Bohuslän byggdes 1914, men det dröjde ett helt år innan den kom i bruk, beroende på krigsutbrottet.
Numera är Ångaren Bohuslän ett kulturmärkt levande kultur- och teknikhistoriskt museum.
Besättningen arbetar helt ideellt.
Havet var lyckligtvis helt lugnt när ångaren tuffade ut genom Göteborgs hamn bland de
Älvsnabbenbåtar som trafikerar älven kors och tvärs som maritima spårvagnar.
Av de tre stora varven som fanns en gång syns inte mycket numera. Däremot växer det upp hyreshus
i snabb takt på området. Lindholmen är numera ett utbildningscentrum.
Ångaren tog oss först till Göteborgs södra skärgård förbi Nya Varvet, Långedrag och ett flertal kända öar såsom Donsö, Styrsö och Brännö för att nämna några av de större. Ångaren fortsatte norr om Styrsö genom "snobbrännan", där badgästerna för mer än hundra år sedan "snobbseglade".
Vi stävade vidare mot Göteborgs norra skärgård över Hakefjorden, och siktade siktade Vinga ut mot väster. Snart befann vi oss mellan Hönö-Öckerö och Björkö, fler välkända öar som nu är populära för åretruntboende. Vid Kalvsund vände ångaren hem igen via Rivöfjorden utefter Hisingen./p>
Vi måste också berätta hur trevligt vi hade ombord. Samtalen var som vanligt livliga och högljudda medan vi njöt av en underbar räksmörgås. Till den serverades ett glas vitt vin, kaffe och en liten chokladbit.
Efter drygt 3 timmar lade vi till vid Stenpiren igen, en härlig upplevelse rikare.
Text och foto: Berit Staffas
Dalaträff i Orsa
I strålande högsommarvärme, tisdagen den 10 juli samlades 52 personer (rekord!) till Gillets Dalaträff i Orsa.
De 3 gillemedlemarna Arne Eriksson, Bengt Nyström och Janne Ekman med Orsa som anknytningsort, hade förberett ett utmärkt program
för besöket.
Vi fick uppleva fantastiska utsikter över Orsasjön och milsvida skogar i Orsa Finnmark.
Besök gjordes i Orsa sandstensgruvor, där två gummor berättade om levnadsförhållandena på 1700- och 1800-talen.
På slingrande byvägar gick bilkaravanen vidare till Skräddardjurbergets gamla fäbodar, där Arne Eriksson berättade
om fäbodlivet som han själv upplevt på platsen som barn.
Nu blev det dags att styra kosan till Fryksås delvis moderniserade fäbodar och lunch på värdshuset där.
Där bröts taffeln. Många fortsatte dock upp till Grönklitts slalombacke för en sista titt på de underbara
vyerna som bara Orsa kan bjuda på.
Text: Åke Petterson
Foto: Ingvar Ericson
Årsmöte/Vårmöte
På vårens sista sommarheta dag, torsdagen den 31 maj åkte en skara gillemedlemar i en bekväm och luftkonditionerad buss över till Hisingen.
Bussen rattades av vansbrobördige gillemedlemen Stig Forsberg. Han var inte bara en utmärkt chaufför. Utan honom hade vi
inte hittat alla de platser som vi passerade under resans gång. Stigs hustru Gunilla Håkansson guidade och berättade
ingående om allt och alla platser som vi fick se.
Vi fick en skön bensträckare för att utvändigt beskåda Göteborgs äldsta kyrka, Tuve gamla kyrka, som antas vara byggd
redan på 1200-talet. Därifrån var det inte lång väg till Skändla Sörgård, där vi hälsades välkomna av hembygdsföreningens
ordförande Sture Johansson. Han informerade om gårdens och traktens historia, medan vi passade på att dricka kaffe och
medhavt dopp
.
Under pausen hölls Gillets stadgeenliga årsmöte. I rask takt klarades dagordningens punkter av. Gillets styrelse fick fortsatt
förtroende och detsamma gällde de två revisorerna. Ordföranden berättade om kommande träffar fram till årets slut och bad
avslutningsvis deltagarna om förslag till plats för nästa års vårlunch.
Efter ett besök i gårdens museum fortsatte resan över till Göteborgs östra stadsdelar. Vi fick se det så kallade miljonprogramets
resultat av jättelika huskroppar i Angered med satellitorter. Här och där kunde vi också skönja en del nya hus som var både lägre,
kortare och färggladare
Innan vi skulle avsluta resan hann vi också besöka Kortedala och Bergsjön. Därifrån var det inte långt till slutmålet´
restaurangen Stationen i Partille. Där väntade en välförtjänt lunch som var både riklig och god.
Mätta och belåtna återvände vi så med tåg tillbaka till Göteborg C.
Många av oss hade fått se områden i vår närhet som vi aldrig sett förut. Intressant!
Text: Åke Petterson
Foto: Ingvar Ericsson
Vårlunch
Fredagen den 20 april samlades närmare 50 personer på hotell Waterfront för att fira vårens ankomst.
Turen stod verkligen på deltagarnas sida. En skönt lysande sol på en klarblå himmel förgyllde och värmde
Gillets nu traditionella vårlunch.
Gästerna bjöds på en härligt läskande fruktcocktail och Gillets ordförande Åke Petterson hälsade
välkommen och gav lite bakgrund till att Gillet nu firar den tredje vårlunchen. Han rekommenderade
nästkommande träffar och avslöjade att höstens första träff går till havs med m/s Bohuslän den 29 augusti
.
Deltagarna fortsatte sedan in i hotellets ljusa matsal med utsikt mot älven. Buffén innehöll ett rikligt
salladsbord och soppa. Till huvudrätt kunde man välja mellan fisk och kött.
Måltiden avslutades med kaffe och olika bakverk.
Under lunchen erhöll tre nya medlemmar Gillets dalahästpin.
Text: Åke Petterson
Foto: Ingvar Ericson
Aino Trosell-träffar
När Malungsbördiga författaren Aino Trosell i mars besökte Dala Gille berättade hon ingående och livfullt om sin far
Helmers liv, som blev till hennes senaste bok Helmers vals. Av hennes 25 boktitlar förärades vi deltagare boken Hjärtblad.
för att några veckor senare kunna ha en återträff med författaren och diskutera innehållet.
Fredagen den 13 april mötte 13 damer och två herrar (!!) Aino hos Vuxenskolan i Partille för bokprat.
Hjärtblad handlar om dalkullan Hulda som på 1870-talet vandrar från det fattiga Malung ner till Romboland i Mälardalen
för att försörja sig på försäljning eller pigjobb.
Alla vi som dök upp fann boken fängslande och lättläst. Det vi mest frågade om var dialektord, som Aino snällt förklarade.
Grönland t.ex. är Malungs centrum, flötgröt är en söt gröt på vassle, gället är loftet i ladugården ovanför kornas bås,
gässelyxa är en liten yxa att ha med på vallning och skinnbögen är ryggsäck.
Ett varmt tack till vår gillevärd Ollas Ann-Mari Grönkvist för en sedvanligt trevlig träff med lättare förtäring.
Den diskuterade boken
Text och foto: Birgitta Edgren
Vilken berättare hon är, Aino Trosell!
Torsdagen den 15 mars fick vi ta del av Ainos levnadshistoria, hur hon som 17-åring flyttade till Göteborg, och utbildade sig till socionom men gav upp den karriären och utbildade sig till svetsare. Hon började skriva noveller i facktidskrifter under sin tid som svetsare på varven.Hon beskrev för oss hur historier och personer samlas i hennes huvud och “pockar på” att komma ut i form av en roman.
Hon läste stycken ur Helmers vals, boken om sin färgstarke far. Och hon citerade på Malungsmål, ganska svårt att förstå för några av oss, så hon översatte till svenska. Hon berättade hur hon började släktforska för att skriva historien om sin mormor och mormors mor och deras och andra kullors arbetsvandringar från bl.a. Ainos hembygd Malung till Stockholm.
Om detta och annat handlar boken Hjärtblad, som vi fick signerade exemplar av, och som vi bestämde att vi ska läsa och diskutera tillsammans i Gillet med Aino själv.
Det fanns även möjlighet att köpa Ainos senare böcker, även som ljudböcker.
Vi var cirka 35 personer som lyssnade på Aino, många hade tagit med sig intresserade vänner
till en fantastisk kväll.
Text: Eva Sandström
Aino Trosell och Ollas Ann-Mari
Cajsa Werkmäster, Anita G. Dahlberg, Mare-Liis Ryd, Senja Hellström och Arne Eriksson syns tydligast
Åke Petterson, Björn Olsmats, Anne Yrgård med gäst och längst fram Anna-Britt och Lars Gustafsson
Foto: Rune Meths och Inger Lindberg
Musikquiz för seniorer
Mina fötter fortsatte länge att stampa takten och min kropp svängde flera dagar i sambatakt.
Torsdagen den 8 februari 2018 hade Dala Gille nämligen en musikkväll med Bengt Åkerberg i högform. Han spelade
dragspelsmusik av våra främsta dragspelskompositörer, han spelade på andra instrument gamla godingar
som vi dansade till i vår ungdom, han spelade tango- och sambamusik så salen gungade och han framförde
också musik av lite mer klassiskt slag.
Han bjöd in oss till allsång och när Bengt fick oss att fnissa och skratta högt åt hans roliga historier
mellan melodierna var vi helt "sålda".
Att vi också fick gnugga geniknölarna med en musikquiz var bara grädde på moset.
Sedvanligt kaffe med dopp och småprat och samvaro hörde till.
Tack gillearrangörer för denna härliga kväll!
Text: Berit Staffas
Bengt Åkerberg och Ann-Mari med Elton Johnglasögon
Foto: Rune Meths